Mathias Ranégie

P84 i Gothia Cup 1996. Längst fram står tredjeprispokalen.

Stående fr v: Håkan Sandblad, Peter Sandblad, Moein Khossravi, Isak Killander, Eddie Löfvenholm, Paul Stubbe och Bo Davidsson. Mittraden David Akelius, Yannick Susini, Gustav Lagergård, Edvin Boije, Matte och Max Enskog. Knästående Deivite Salomao Silva, Niklas Davidsson, Tor Härnqvist, Casper Krönlein och Henrik Holtstrand.

Mathias Ranégie var under sex år den stora stjärnan i MBK:s P84-lag som bland annat kom trea i Gothia Cup 1996. Hos oss var Matte (som vi kallade honom) framför allt en suverän mittfältare som redan då behärskade det mesta. Han slutade faktiskt sin MBK-bana som ungdomsspelare med en match i Pojkallsvenskan - som målvakt!

P84:orna vann ett 30-tal cuper, de flesta under Mattes år med oss. Några andra meriter smällde ännu högre, Gothia-bronset förstås men kanske ännu mer femteplaceringen i inomhus-SM i Västerås 1999. Det var Mattes sista stora turnering med 84-laget; han hade börjat balla ur och levde ett tag ett klart destruktivt liv.

Han var fortfarande en mycket bra fotbollsspelare - men han var inte längre bäst. Det blir man inte om man inte tränar.

Detta var strax innan Matte skulle fylla 15 år. Så var han i princip helt borta från fotbollen i fem (5) viktiga år under tonårstiden och därmed missade han både taktisk och teknisk utbildning och fysisk uppbyggnad.

Mot alla odds dök så upp i Majorna i femman där han blev suverän skyttekung och genast värvades av Lärje/Angered i tvåan. Bosse Davidsson och jag, hans gamla MBK-tränare, åkte och tittade på ett höstderby mot Gunnilse 2006 där Matte var så bra att man bara ville gråta. Hans lag vann med 6-1 och Matte gjorde fyra mål, med högern, med vänstern, med huvudet, på långskott. Han gjorde allt rätt och då missade han ändå en straff.

Ståpäls var bara förnamnet.

Finare fotbollsfolk än vi var förstås också där. Blåvitt t ex och nästa säsong spelade han där, fick göra en del inhopp, och våren 2008 satte han sitt första mål för Blåvitt. Bosse jag satt förstås på läktaren, precis i linje med Matte när gick upp i luften, ungefär en halvmeter högre än Norrköpings backar.

Första allsvenska målet. 14 april 2008 mot Norrköping.

Ståpäls igen? Gissa?

Matte gjorde en del bra matcher för Blåvitt men hela tiden fanns känslan att de aldrig riktigt fattade vilken sorts spelare de fått. Att det här inte bara var en snäll strulpelle utan en jättetalang som som saknade fotbollsutbildning och som behövde mer fysisk uppbyggnadsträning än de kunde ana.

Häcken begrep, värvade honom och hade tålamod.

I april 2009, nästan exakt ett år efter norrköpingsmålet, insåg kanske Håkan Mild & Co att de hade missat något. Så här skrev jag på MBK:s hemsida efter matchen:

"Jag har varit Blåvitt-fan sedan 1951 och inte förrän nu hållit på motståndarlaget, inte en enda gång. Men när Mathias Ranégie klev in i derbyt på Rambergsvallen efter 68 minuter, tjugo meter framför min plats på den antika sittplatsläktaren, så var det dags. En före detta ungdomsstjärna i MBK:s P84 måste stöttas, även om han numera spelar i Häcken. En spelare som man som ledare sett dag ut och dag in under sex år, honom har man alltid nära sitt hjärta.

Och sveket mot IFK gav snabb utdelning. Inom en minut, vid första bollkontakten, hade Mattes 3-0-nick punkterat matchen och när han fjorton minuter senare stötte in 4-0 kunde det inte bli mycket bättre. Vilken revansch på den klubb han lämnat efter två halvdana år med totalt ett mål (en nick mot Norrköping för nästan exakt ett år sen). "

Ja, sen blev det bara bättre och bättre. 2010 fick Matte rentav spela i landslaget och göra mål.

Matte gör Sveriges kvitteringsmål mot Syrien borta.

Hemsidan 24 januari 2010:

Matte från MBK gör sitt första landslagsmål

Mathias Ranégie, fotbollsuppfostrad i MBK:s P84-lag, numera i Häcken, gör här ovanför sitt första landslagsmål.Det skedde mot Syrien i Damaskus i lördags. I slutminuterna slog han till och räddade därmed 1-1 till Sverige. Ett och annat mål ytterligare borde Matte ha gjort, det tyckte han själv också efter matchen. Men herregud, vad kan man begära av en färsk elitspelare som gör sin första hela landskamp. Och spelmässigt var hans match klart godkänd - annars hade han knappast fått spela alla 90 minuterna.

Debuten avverkades mot Oman tidigare i veckan då han fick hoppa in på topp den sista kvarten. Så nu har Masthuggets BK två före detta ungdomsspelare med A-landskamper. Den förste var, som hemsidan berättat många gånger, Kalle Corneliusson som började sin bana i vårt P76. Med Matte kom så det första blågula målet.

Tack för det!

Grattis!

Matte har gjort ett av sina två mål för Watford mot Blackpool .

Hemsidan 1 mars 2014:

Mattes första Watford-mål blev två!

Äntligen lossade det för Mathias Ranégie i The Championship i England.

På lördagen vann Watford mot Blackpool hemma med 4-0 och Matte gjorde både det första och det tredje målet. På bilden från svenskafans.com firar han 1-0.

Så här säjer MBK:s förra ungdomsstjärna till Sportbladet:

– Det var riktigt skönt. Det var länge sedan jag gjorde mål, jag är i en ny klubb och jag har inte fått den starten jag velat. När jag kom hit hade jag en annan bild av situationen än vad som blev, jag trodde att jag skulle få fler chanser.

Jag har inte riktigt haft förtroende från tränaren, men i dag släppte det.

– Han har haft fyra anfallare som han gillat och de har varit svåra att flytta på. Därför är det extra skönt att visa för sig själv, för tränaren och för laget att man är en bra fotbollsspelare. Man blir ganska trött på att stå på sidan.

På Watfords träningsanläggning: Bosse, Håkan och Matte.

Hemsidan 7 april 2014:

Just nu går det bra för Matte Ranégie i Watford

Med ekonomiskt stöd av MBK har Bosse Davidsson och Håkan Sandblad varit i England och hälsat på Mathias Ranégie. Under sex, sju år var de hans tränare i vårt P84-lag. Som hemsidans läsare vet spelar han numera i Watford, mittlag i andradivisionen som kallas The Championship.

Bosse & Håkan åkte med Matte från hans bostad i centrala London ut till träningen i Watford; på andra sidan en häck visade sej Arsenal ha sin träningsanläggning (något flottare).

Två dagar senare satt de på Watford-läktaren i ett somrigt Sheffield och såg bortalaget vinna lätt med 4-1. Matte spelade igen efter en trematchers avstängning (hans livs första röda kort; under hela sin karriär har han bara fått tre gula, säjer han). Han var kung i luften och en av lagets bästa spelare.

Och han var en generös och omtänksam värd för sina gamla tränare (och deras fruar).

I lördags spelade han åter från start, i hemmamatchen mot ligatvåan Burnley. Watford hade 1-0 när tränaren sent i matchen bytte ut Matte för att säkra bakåt. Det skulle han inte ha gjort. Det blev 1-1 och Watfords chanser att få kvala till Premier League är mycket små.

Mot Leeds i tisdags (3-0) kom han aldrig in från bänken.

Junioren Nicholas till vänster, tvåans bäste forward Mathias bredvid honom.

Hemsidan 30 september 2006:

Det går bra för bröderna Nicholas och Mathias

Bröderna Ranegie har flyt.

Mest av dem har förstås Mathias, Matte för oss i MBK där han spelade i P84-laget 1993-99. Nu skyttekung i Division 2 Västra Götaland, nyligen korad till alla div 2-seriers bäste anfallare.

På lördagen hade en stor mängd fans från Masthugget med omnejd sökt sej till Hjällbovallen. Derby mot Gunnilse, ny succé för Matte. Lärje/Angered vann med 6-1. Han gjorde fyra mål och en assist (fälldes, missade straffen, en lagkompis slog in returen).

Stor, stark, mångsidig, öser in mål. Finns väl inte en klubb i Fotbolls-Sverige som inte vill ha honom just nu.

Brorsan Nicholas är sistaårsjunior och kvar i MBK än så länge. Nästan lika lång som Matte men mittback. A-lagsdebuterade på Styrsö för en vecka sen, spelade också i det J18-lag som spöade Assyriska med osannolika

7-0 i sin senaste match.