-

Nicholas slår vår andra straff och visar att kraft slår allt...

En lördag mitt i semestertider tog vi tillsammans med vårt Dam-lag färjan från Saltholmen för att spela träningsmatch mot Vrångö IF på deras fina naturgräsplan. Att åka till Vrångö för att spela match är något vi har sett fram emot i flera månader! Vi delade ut matchkläder, fyllde våra vattenflaskor och tittade på vårt duktiga Damlag vars match spelades före vår. Vi bestämde var alla skulle spela och hur vi skulle spela som ett lag.

Vrångö IF hade många spelare och undrade om vi ville  spela 11 mot 11. Vi var bara 11 spelare, men alla var sugna så vi kom överens om att vi skulle spela 2*30 minuter med en kort vattenpaus i mitten på andra halvlek. Vrångö IF hade ordnat med tre domare, som skötte sig bra och höll matchen på en bra nivå. Vår första match med linjedomare!

Matchen börjar och vi kommer fort in i spelet. Bra anfallsspel med fina passningar på både bredden och djupet, men vi märker att det är stor skillnad mellan att spela på naturgräs jämfört med konstgräsplanerna vi är vana vid. Vårt passningsspel fungerar bra och som allra bäst när vi får till några fina kombinationer som gör att vi kommer ända fram till straffområdet och kan få till avslut. Några skott går utanför, några räddas av målvakten, men vi gör också några mål!

Vrångös försvar står dock emot flera av våra anfall och får till några fina kontringar, särskilt med sina farliga djupledspassningar, som sätter vår backlinje på hårda prov. Ett par av Vrångös hörnor blir farliga och vår målvakt får, som det brukar heta på tv, sträcka ut ordentligt. Men på en av hörnorna lyckas Vrångö slå in bollen när vi inte riktigt hänger med.

Ett baklängesmål är inget som sänker vårt lag, vi spelar "vårt spel", blir bättre på att prata med varandra och skapar flera farligheter och får utdelning för vårt kämpande.

Efter matchen tackade vi varandra för en god och rolig match och Vrångö IF hälsar oss välkomna tillbaka. Sen gick vi till en av Vrångös många fina sandstränder för ett svalkande bad, innan det var dags att ta färjan hem igen.

Text: Urban

Bild: Robert Singleton